Efter hjärnan är kanske ögat det mest komplexa organet i vår kropp. Med över hundra miljoner fotoreceptiva celler ihop pressade in i en sfärisk boll, som bara är ett par centimeter i diameter, bearbetar detta organ ljus på ett sätt som gör att vår hjärna kan visualisera den färgstarka värld vi lever i. Men hur tar vår hjärna emot dessa bilder? Hur fungerar våra ögon egentligen?

Från hornhinnan till näthinnan

Ljus som reflekteras på föremål i vår omgivning, träffar ögat genom hornhinnan, som fångar allt ljus från alla håll och kanter genom pupillen. Pupillen kommer att krympa eller utvidga sig beroende på mängden ljus vi blir exponerade av, vilket tillåter just rätt mängd ljus att komma in.

Från pupillen färdas ljuset genom linsen och vidare in till näthinnan, som är belägen i den bakre delen av ögat. Desto mer exakt ljus som transporteras in till näthinnan, ju tydligare blir din syn.

Myopi

Vid närsynthet hamnar fokus på en punkt innan näthinnan, vilket gör det svårare att se bra på långt håll. När det kommer till långsynthet så hamnar fokus på en punkt bakom näthinnan. En vanlig orsak till att människor blir närsynta under ens barndom är att deras ögon växer, vilket ökar avståndet mellan näthinnan och linsen av ögat, men linsens fokus förblir detsamma.

Stavar och koner

Näthinnan i sig består av miljontals ljuskänsliga stavar och koner. Stavarna är mer känsliga, vilket innebär att de kan upptäcka mycket längre nivåer av ljus. Faktum är att nästan allt vårt mörkerseende kommer från stavarna. Men stavarna kan bara absorbera ett pigment av ljus, vilket innebär att de inte kan urskilja färger väl, och det är därför vi inte kan se färger väl om natten när det är mörkt.

Konerna å andra sidan är bättre anpassade för ljusare förhållanden. De innehåller tre olika typer av mottagliga proteiner som alla är avsedda för att absorbera rött, grönt och blått ljus. Färgblindhet är ett resultat när man har ett obalanserat antal av dessa tre celler i näthinnan. 

Ljus som behandlas som kemiska signaler I hjärnan

När ljuset träffar näthinnans fotoreceptorer omvandlas de till elektrokemiska signaler, som färdas ut på bakre sidan av ögat och in i hjärnan via synnerven. Dessa signaler når en behandlings central i mitten av hjärnan som kallas thalamus, som är ansvarig för alla våra sinnen, och sedan skickas de hela vägen till bakre delen av hjärnan där vårt syncentrum är beläget. Det är här i syncentrumet i vår hjärna vi använder ljusvåglängderna som våra ögon absorberar för att kunna producera de bilder vi ser varje dag.